Debatt: ”Batteriguldet” ingen "quick fix”
Detta är en debattartikel. Åsikterna som framförs är den undertecknande skribentens.
Att antalet skärmar, solceller, batterier och elbilar snabbt blir allt fler gör att européernas användning av metaller kommer att öka många gånger om.
En hel del metaller tar slut inom några decennier. Andra kan inte utvinnas i takt med den ständigt ökande konsumtionen i Europa. Att det är så kan våra tankesmedjor slå fast i rapporten ”Metaller i ett grönt och digitalt Europa”.
En stor del av de mineraler det handlar om utvinns dessutom i Kina. Olika länders beroende av rysk gas visar nu också varför det är riskabelt. Inte sällan präglas också gruvbrytning av kränkningar av mänskliga rättigheter. I till exempel Kongo förekommer omfattande barnarbete.
Det finns helt enkelt inte tillräckligt med mineraler för att en ökad konsumtion ska kunna sker på ett hållbart sätt, varken ur ett mässigt eller geopolitiskt perspektiv.
Nyligen meddelade LKAB att bolaget hittat ett stort fynd av sällsynta jordartsmetaller i norra Sverige. På Österlen har liknande fynd gjorts av metallen vanadin, som kan användas för energilagring i batterier. Att det har skett skulle kunna vara en del av lösningen på mineralbristen.
Fler gruvor i Europa medför en säkrare tillgång på mineraler och minskar miljöpåverkan globalt. EU:s miljöbestämmelser är ofta mer ambitiösa än på andra håll i världen.
Men gruvbrytning har ett högt pris. Den påverkar den biologiska mångfalden, som redan minskar i oroväckande takt och medför sociala spänningar. LKAB:s fynd har skapat oro bland samebyar och på Österlen möttes gruvföretagets provborrningar av stora protester.
Sverige och Europa kan inte ha en långsiktig strategi för mineraler som bygger på att människor körs över. Och även om det öppnas gruvor i varje svensk kommun eller europeisk stad, räcker det inte på långa vägar för att göra Europa självförsörjande på metaller.
Det behövs en helhetssyn på mineraler. Diskussionen om nya gruvor stulit allt syre från andra lösningar, som ofta är enklare och mer hållbara. Återvinningen av metaller är ett bra exempel.
Av de nu så aktuella jordartsmetallerna återvinns knappt en procent. Innan samebyar i Kiruna och de som bor på Österlen körs över kanske Sverige och Europa ska försöka öka återvinningen? Vi föreslår att EU genast inför sådan lagstiftning. Det bör inte vara möjligt att sälja en produkt utan att det företag som producerat den vet hur dess delar ska återvinnas.
Ett annat sätt att minimera skador på naturen och lokalt missnöje är att undersöka befintliga gruvor innan gruvbolagen öppnar nya. Dagens brytningsmetoder gör ofta att värdefulla mineraler som utvinns vid sidan av de metaller som är målet att hitta blir till avfall. I möjligaste mån bör gruvbolagen använda alla omsättningsbara mineraler de gräver upp, i stället för att dumpa alla utom en som överblivet “gruvavfall”.
Eftertraktade metaller går också att hitta i avfallet från övergivna gruvor. Återvinningen av sådana metaller bör vara en naturlig del av återställandet av marken efter att en gruva stängs. Då slipper fler markområden exploateras och de metaller som finns tas tillvara. Dessutom accepterar människor i samhällen med en lång erfarenhet av gruvbrytning i högre grad att det sker, särskilt om det historiskt medfört många arbetstillfällen.
Men återvinning, återanvändning och nya gruvor räcker enligt våra prognoser inte heller för att möta efterfrågan. Mineraler är till syvende och sist en begränsad resurs.
Det är svårt att komma ifrån att Europa måste minska konsumtionen av mineraler Elbilar är till exempel mycket viktiga för att skapa fossilfria transporter. Men bör varenda fossilbil som skrotas verkligen ersättas av en elbil? Det skulle ta enorma mängder metaller i anspråk. Växlar städer om till mer cykling, kollektivtrafik, bilpooler och samåkning blir det däremot betydligt mer hållbart. Om fem fossilbilar ersätts med en elbil behövs hälften så mycket litium och kobolt.
Minskad konsumtion kopplas ofta ihop med försämrad levnadsstandard, men så behöver det inte vara. Det tämligen lätt att reglera vissa saker som de flesta upplever som störande. Ett förbud mot så kallat planerat åldrande av produkter, rätt till reparation eller begränsningar av hur företag spårar människor på nätet – något som förbrukar stora mängder data - skulle de flesta uppleva som förbättringar.
Bristen på samhällsviktiga mineraler blir alltmer akut. Nya gruvor kan vara en del av lösningen, där den lokala befolkningen är med på det. Men “batteriguldet” i södra och norra Sverige är ingen quick fix.
Henrik Jalalian, chef för den svenska gröna tankesmedjan Cogito
Richard Wouters, utredare på tankesmedjan Wetenschappelijk Bureau Groenlinks
Artikeln tidigare publicerad av Sydsvenskan.