Professorn: Sverige inte lämpat för fossilfri stålproduktion
Av Elin Nittmar
– Det bästa kanske vore om regionen fortsatte att fokusera på att utvinna järnmalm och överlåta förädlingen till järnsvamp till områden som är bättre lämpande för det, säger han till Montelnews.
2015 drog Vattenfall, SSAB och LKAB i gång Hybrit-projektet med mål att utvinna fossilfri järnsvamp för att kunna producera fossilfritt stål. 2021 lyckades försöket och världens första järnsvamp, direktreducerad med grön vätgas kunde produceras.
Även H2 Green Steel håller på att bygga en anläggning för fossilfritt stål i Boden, men målet att nå kommersiell drift under 2025. Men Magnus Henrekson ser projekten som riskfyllda och menar att det just nu pågår ett 60-tal andra liknande projekt runt om i världen.
Samtidigt håller H2 Green Steel på att bygga en egen anläggning för fossilfritt stål i Boden. Där är målet att nå kommersiell drift under 2025.
– När de statliga subventionerna för dessa projekt ebbar ut kommer de flesta att försvinna. Det är långt ifrån säkert att tekniken som utvecklas i Sverige är den som kommer att vara mest konkurrenskraftig. Att vara först ut, som Hybrit, är ingen garanti ur konkurrenssynpunkt, eftersom man då riskerar att investera i teknik som ännu inte är fullt utvecklad och konkurrenterna kan undvika dina misstag.
Det finns också stora utmaningar med elförsörjningen då projekten kräver stora mängder el. Montelnews skriver att en analys från branschorganisationen Svemin visar att gruv- och metallindustrin förväntas förbruka 74 TWh år 2045, varav merparten i Norrbotten.
Magnus Henrekson anser att detta kommer att kräva enorma investeringar i nätinfrastrukturen. Om all el skulle komma från exempelvis vindkraftverk skulle 1000-tals vindsnurror kunna skapa problematik gällande samernas rättigheter och markförstörelse.
Han menar också att om produktionen av järnsvamp skulle hamna utanför Norrbottenregionen skulle det ställa till det med att transportera de stora elinvesteringarna vidare.
Men utmaningarna är fler. Vattenfall har bedömt att projekten kommer att skapa cirka 100 000 nya arbetstillfällen år 2035, men Magnus Henrekson menar att riskerna med kompetensförsörjningen underskattats.
– Det är helt enkelt inte tillräckligt många som är intresserade av att flytta till dessa städer. Vi ser hur Northvolt i Skellefteå sliter med kompetensförsörjningen och det kommer inte att bli lättare för Boden, Gällivare och Kiruna. Snarare svårare, säger han till Montelnews.
Därför ser han att det vore bättre om produktionen av järnsvamp flyttades till andra regioner med bättre förutsättningar, så som Spanien eller Nordafrika där det går att utnyttja solens kraft till produktionsprocessen.
Får Magnus Henrekson önska skulle han vilja se en djupgående konsekvensanalys för vad denna typ av industrisatsning skulle innebära för ett litet land som Sverige. Det handlar om en helomläggning av den ekonomiska strukturen, elanvändning, bostadsbyggande och annan infrastruktur, menar han.
Men visst tror han på en fossilfri stålproduktion i framtiden. Däremot tror han att det bör ske på annan plats.