23948sdkhjf

Additiv tillverkning möjlig i ett steg

Paria Kamiri har forskat om pulverbäddsbaserad additiv tillverkning med elektronstråle, EB-PBF i superlegering 718.

Hon förklarar hur processen kan användas mer effektivt för att producera flera delar med bättre egenskaper. Och hon har utvecklat nya strategier för att skräddarsy produkters mikrostruktur och på så vis förbättra deras egenskaper.

Vi får veta att industrins intresse för pulverbäddsbaserad additiv tillverkning med elektronstråle som energikälla har ökat lavinartat de senaste tio åren. Att tillverka produkter med denna lager-på-lager-princip har många fördelar och skapar helt nya möjligheter för tillverkningsindustrier inom många branscher.

– Med additiv tillverkning blir det till exempel möjligt att producera lättare och mer komplexa komponenter i en-stegs-process. Det ger bland annat effektivare och mer miljövänliga flygmotorer, säger Paria Karimi som försvarade sin avhandling på Högskolan Väst i december.

Hon har fördjupat sig i hur pulverbäddsbaserad additiv tillverkning med elektronstråle fungerar vid produktion av komponenter i superlegeringen 718. Om man kan utveckla tillverkningsprocessen optimalt finns oerhört mycket att vinna både i produktionstid och materialkostnader.

– Målet med additiv tillverkning är att kunna producera mer komplexa, lättare och starkare komponenter i en och samma process. Idag görs tillverkningen fortfarande i flera steg och ofta krävs någon form av efterbehandling, vilket är både tidskrävande och kostsamt, säger Paria Kamiri.

Hon har genomfört sin forskning i fyra steg.

Inledningsvis undersökte hon hur mikrostrukturen och defekter hos legering 718 utvecklas och bildas under tillverkningsprocessen.

Därefter studerade hon hur materialets mikrostruktur påverkas beroende på position på byggplattan, eftersom en av de främsta fördelarna med EB-PBF är att man kan bygga flera delar samtidigt.

Genom en lång rad tester har hon undersökt hur tätt de olika komponenterna kan byggas, hur höga de kan vara, och så vidare, utan att deras egenskaper förloras. Dessutom har hon ägnat mycket tid åt att hitta rätt processparametrar för att på så vis minimera defekter hos materialet.

– Slutligen har jag undersökt hur man kan skräddarsy specifika egenskaper hos metallen genom att styra olika processparametrar vid tillverkningen. Det var nog den svåraste och samtidigt den roligaste delen av mitt arbete.

– Jag har utvecklat strategier som gör det möjligt att designa mikrostrukturen så att legeringen får mer homogena egenskaper. Det innebär att metallen beter sig mer likartat oavsett vilka belastningar den utsätts för. Detta kan ge stora fördelar för tillverkare av flygmotorkomponenter eftersom det ger dem större flexibilitet i konstruktionsarbetet.

Det kvarstår en del utmaningar vad gäller egenskaper på färdiga komponenter tillverkade med EB-PBF menar hon. Ett exempel är att ytskikten kan behöva efterbearbetning.

– Kraven på finish ser förstås olika ut beroende på vad komponenten ska användas till. Men generellt kan man säga att den här typen av additiv tillverkning än så länge inte levererar en hundraprocentig finish på produkten.

I det stora forskningsprojekt som hennes arbete är en del av, SUMAN-Next, har andra forskare undersökt lämpliga tekniker för efterbearbetning.

Forskarteamet har arbetat i nära samarbete med GKN Aerospace, Sandvik Additive Manufacturing, Arcam-EBM och Siemens Energy.

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Tipsa en kollega

0.078