23948sdkhjf

Överskottsvärmen finns främst i stålindustrin

Det handlar om att ta vara på spillvärmen i Europa.

Trots att det finns bra tekniker för att använda industriell överskottsvärme är det bara en bråkdel av potentialen som används. Det menar EU-projektet So What som utvecklar ett digitalt verktyg för att underlätta samarbeten mellan industrier och energiföretag. Nu presenteras två rapporter om hur man kan skapa affärsmodeller och överbrygga hinder för att ta vara på dessa energiflöden.

Läs också: Nya drönarregler skjuts fram på grund av coronan

– Rapporterna handlar om förutsättningarna för att använda industriell spillvärme i de olika europeiska länderna som vi jobbar med. De ger en unik inblick i hur man tänker i industrier i olika länder, vilket är en förutsättning för att komma vidare med olika lösningar, säger Sofia Klugman, projektledare på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Enligt projektet är den uppskattade potentialen för industriell överskottsvärme i EU 300 TWh per år. Det motsvarar ungefär tio procent av det totala värmebehovet för bostäder i EU. Allra störst potential för överskottsvärme menar man finns i stålindustrin.

IVL som ansvarar för att utveckla affärsmodeller för demosajterna har utifrån dessa erfarenheter listat vilka generella hinder det finns för restvärmesamarbete. I den ena rapporten visar man hur avtal kan utformas för att överbrygga dessa hinder. Ett hinder är de höga investeringskostnader som kan bli för till exempel rörledningar och annan teknik i början av ett samarbete.

– Det är avgörande att kunna visa en ekonomisk modell där alla inblandade parter får fördelar av samarbetet och där de också får en mer långsiktig trygghet genom de avtal de tecknar. Vi vill lyfta fram affärsupplägg som kan användas när samarbetsparterna har helt olika krav på återbetalningstid, till exempel om de är privat eller offentlig ägda, säger Sofia Klugman.

Läs också: - Säkerhet får inte vara en prioriteringsfråga

I ett europeiskt perspektiv handlar det också mycket om att öka förståelsen för de olika intressenternas system för att komma vidare med lösningar. I So What ingår 20 partners i nio länder. Bland dem är det bara Sverige och Rumänien som har en utbyggd infrastruktur för fjärrvärme, men även där är fjärrkyla lite utbyggt och har en stor potential.

– I de länder där infrastrukturen saknas är utmaningarna större. Ofta saknas det både regelverk och lokal kompetens för att lägga rörledningar. Ett nytänk för affärsupplägg kan också behövas när det inte finns en stor fjärrvärmeaktör som part. För flera av demosajterna i projektet handlar det även om leverans av värme och kyla till enstaka stora kunder, som till sjukhus eller en flygplats, snarare än stadsbebyggelse, säger Sofia Klugman.

Och Sverige utmärker sig på två punkter enligt projektet:

  • I ett europeiskt perspektiv är Sverige unikt eftersom landet inte är beroende av naturgas som många andra länder.  I andra länder kan konkurrens med låga naturgaspriser göra det svårt att introducera alternativa uppvärmningsformer, även om det finns en politisk vilja att bli mindre beroende av naturgas.
  • Sverige är också världsledande på att använda industriell överskottsvärme. Åtta procent av Sveriges värmebehov försörjs med detta.

I So What arbetar man nu vidare med att identifiera risker med affärsuppläggen, göra kostnads- och nytto-analyser för demosajterna och föreslå hur affärsupplägg ska integreras i det digitala verktyget som projektet utvecklar.

I projektet ingår fem demonstrationssajter i Rumänien, Spanien, Portugal, Belgien och England samt ett så kallad ”lighthouse”-kluster i Sverige som består av Göteborgs energi och Varbergs energi. 

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Tipsa en kollega

0.081