Ny studie: EU:s gröna strategier och anspråk på kritiska metaller håller inte
Av Forskare från IVK Svenska Miljöinstitutet och Uppsala universitetet presenterar nu en ny studie som gjorts inom forskningsprogrammet Fairtrans. I den nås slutsatsen att EU:s strategier kring den gröna omställningen inte är hållbar. Omställningen innebär en stor utbyggnad av olika typer av förnybar energi vilket i sin tur kräver en stor mängd kritiska metaller som till exempel neodym, nickel, zink, gallium, indium, tellurium, kobolt och litium.
– EU:s nuvarande strategier kan leda till en överkonsumtion av kritiska metaller i förhållande till de resurser som finns tillgängliga globalt, vilket undergräver en hållbar och rättvis omställning, säger Mikael Malmaeus, forskare i naturresurser och miljöeffekter vid IVL, enligt ett pressmeddelande.
I forskningsstudien har behoven av de globala reserver och den globala produktionskapacitet som finns tillgänglig jämförts med varandra. Sammanställningen visar att EU gör anspråk på omkring 25–35 procent av världens nuvarande reserver av zink, kobolt och litium.
"Även med optimistiska antaganden kommer EU år 2030 att utnyttja mer än 80 procent av världens produktionskapacitet för litium och 25–30 procent för kobolt och dysprosium. Av de 14 metaller som undersökts är det endast för gallium, indium och mangan som EU använder mindre än fem procent, det vill säga mindre än EU:s andel per capita, av världens produktionskapacitet. Med mindre optimistiska antaganden blir EU:s utnyttjande ännu större."
I proportion till att Europa endast utgör 5,7 procent av världens befolkning gör EU-länder anspråk på en oproportionerligt stor andel av världens tillgångar av kritiska metaller, menar rapportförfattarna.
– Det innebär att andra länder inte kommer ha samma möjlighet att investera i fossilfria energi- och transportsystem. Det är inte bara orättvist utan också med stor sannolikhet kontraproduktivt om EU:s omställning sker till priset att omställningen går långsammare eller uteblir i andra delar av världen, kommenterar Erik Lindblom, specialist i tillstånds- och miljöprövningar vid IVL.
Möjliga lösningar som kan förändra sceneriet är teknikutveckling, återvinning av metaller och fler nya gruvor.
– Men det går inte att bara ersätta nuvarande teknologier med fossilfria alternativ, en verkligt hållbar omställning måste också innebära transformativa, resurseffektiva lösningar som snabbt och radikalt minskar efterfrågan på energi, kommenterar Eva Alfredsson, forskare i klimatledarskap vid Uppsala universitet.