Anton Svensson, Ewe Foto: Ewes

Av Caroline Wickmark den 18 november 2024 08:48

En vanlig dag i Anton Svenssons liv börjar som så många andra småbarnsföräldrars: med lämning på förskolan. Sedan gasar han vidare och ringer upp en god vän för det obligatoriska morgonsamtalet.

– Vi pratar dumheter och allmänt småprat men kör också en viktig avstämning till dagens agenda. Han leder också en verksamhet precis som jag och då har man gjort en uppstart av dagen när man kommer fram.

Väl framme i stålfjäderfabriken är första anhalten undantagslöst kaffekokaren.

– Cause i´m a coffeejunkie baby, säger Anton Svensson lättsamt och driver på samtalet i snabb takt.

– Är det en måndag, så har jag en ganska informell ledningsfrukost när vi går igenom veckan. Det är något vi började med under pandemin men det blev så uppskattat att vi fortsatt med det. Vi ger oss möjlighet att se varandra och lösa en massa problem ganska tidigt.

Jag gillar inte mellanchefer och mellanchefer brukar skruva på sig när jag säger det Anton Svensson

För några år sedan gjorde han en ifrågasatt omorganisering på företaget som han i efterhand blev riktigt nöjd med.

– Jag slängde ut alla mellanchefer för 6-7 år sedan. Då blåste det, det ska gudarna veta. Men jag och min ledningsgrupp kan rodda verksamheten utan dem och jag vill inte ha för mycket nivåer. Jag vill att mina kollegor ska känna sig bekväma att ta upp saker direkt med mig. Det blir också mycket enklare att driva vår interna tagline "Vi på Ewes".

När mellancheferna försvann blev kommunikationen bättre, menar Anton Svensson. 

– Jag gillar inte mellanchefer och mellanchefer brukar skruva på sig när jag säger det. Jag förstår att de behövs i vissa verksamheter men utan dem uppstår det inte viskleken och ägarskapet från individen riskerar inte försvinna.

Ewes vd: "Jag är ingen bra chef"

Anton Svensson började på Ewes redan 2005 och har varit vd i 10 år. Intresset för ledarskap väcktes redan under militärtjänsten.

– Det var första gången jag började jobba med gruppdynamik och ledarskap, jag fick genomgå en  befälsutbildning och då fick jag plötsligt lite teorier och begrepp. Det var en aha-upplevelse för mig.

Men trots att han i dag har relativt lång erfarenhet av att leda är han inte typen som slår sig för bröstet. Tvärtom.

– Jag är ingen bra chef men jag börjar bli bättre. Jag vänder mig emot när folk säger ”Den personen är född till att vara ledare”. Det är träning och utbildning som ligger bakom bra ledarskap. Man kan ha vissa egenskaper men det gör inte någon till en bra chef.

Hur motiverar du anställda?

– Först måste man vara ärlig mot sig själv - har jag gett dem förutsättningar? När jag gett dem förutsättningar ger jag dem mandat. Sedan ställer jag krav och följer upp och det är väldigt viktigt att det finns i ett tydligt ”vi” – att jag finns där för att stödja. Har man en gång stått med en anställd vid en maskin och förklarat för denne varför ett lager blir varmt, då ser han passionen och intresset från mig och jag ser hans problem, säger Anton Svensson som menar att det i teorin är ganska enkelt.

– Det gäller att lyfta fram medarbetarna och minimera friktionsytorna. Det kommer man otroligt långt med. De anställda ska ju vilja följa dig, de ska inte följa dig för att de är tvungna.

Hur hanterar du missnöje?

– Som så många andra: Först förnekelse. Sedan viss eftertanke. Sedan korrigerar jag mitt beteende om jag tycker att det fanns någon relevans i det. Och det jobbar jag alltid med. Och man måste vara ärlig och säga när man gjort fel.

Pest eller kolera Emma Norén Mårtensson

Morfar inspirerar fortfarande

För några år sedan fick han klargjort för sig att han inte var tillräckligt förankrad i verksamheten ute i produktionen: ”Och då var jag tvungen att göra något åt det”.

I dag ingår det i den dagliga rutinen av att han varje dag efter lunch går ner i produktionen.

– Ofta för att möta min kusin Anders som också är delägare men också för att möta anställda. Det är ett jätteskönt och viktigt avbrott att prata om tekniska aspekter, maskiner med mera, säger Anton och konstaterar att skjortorna med oljefläckar blir allt fler – de spar han till hösten så han kan dölja dem under kavajen.

Vem inspirerar dig som ledare?

– Jag lider av auktoritetsproblem så jag har själv lite svårt med ledare. Däremot växte jag upp med min morfar Einar som var byggmästare. Han var min allra bästa vän och jag fick åka runt med honom i hans Peugeot på olika byggen. Han hade ett oerhört bra, stabilt och tryggt sätt att bemöta många olika slags människor och han är fortfarande min ledstjärna.

Anton Svensson trivs med att både prata och ta ställning. För några år sedan tog han initiativet att låta en extern lärare ge lektioner till anställda, ett uppskattat (frivilligt) initiativ som fortsatt i olika former under under åren.

– Jag ska inte skylla på SFI, men kommer aldrig backa på att vi i Sverige inte kan utnyttja arbetskraften som vi har, eftersom vi inte laddar dem med vare sig krav eller utbildning i vårt språk. Det finns en föreställning att man lär sig språket på arbetsplatsen, det kanske man gjorde på 70-80 talet när man gick i varandras fotspår men det gör man inte i dag, säger Anton som tycker det är både en demokrati-, säkerhets- och kvalitetsfråga.

– Min tanke är att få igång en snurra där företag ser till att ge sina anställda språket de behöver så ökar det personernas värde på arbetsmarknaden. Det kommer även att göra skillnad privat, kanske slipper den här personen ha ett barn som tolk. Det är inte bara för att utveckla den egna verksamheten men samtidigt spränger in en slags lojalitet hos sina anställda.

Ett festligt betyg på bra arbetsmiljö

På överraskningsfesten för kusinen, delägaren Anders som fyllde 50 år, dök det upp 49 anställda av 65. Ett bra betyg för sammanhållningen på Ewes, tycker Anton.

– Det ser jag som ett högvattenmärke. De väljer att lägga tacomys med familjen åt sidan en fredagskväll för att vara med på överraskningsgrej. Det är en cool grej utan att det blir lekstuga.

Har du aldrig känt ”Nej nu skiter jag i det här”?

– Jo, det tror jag att alla i chefsposition tänker någon gång, precis ”När kommer de på mig?”. Den ödmjukheten behövs. Jag litar aldrig på en person som bara berättar om sina framgångar och rätt beslut, det är helt orimligt att göra rätt hela livet. Folk är inte födda chefer, man måste hela tiden arbeta på att bli bättre.

Men även om det har funnits  stunder när det blåst snålt och varit ”ensamt på toppen” tycker han att de goda stunderna väger över.

– Jag har betydligt fler erfarenheter där vi står tillsammans, där jag har mina kollegor bakom ryggen. Och det är en häftig känsla.

När klockan går mot kvällen avslutar Anton Svensson sin ”vanliga dag” precis som den började, som så många andra småbarnsföräldrar.

– Då kör jag och stödhandlar på vägen hem. Sedan är den dagen slut.

Artikeln är en del av vårt tema om Chefen.