Critical Raw Material act träder i kraft, men ännu är de svenska tolkningarna inte klara. Foto: Colourbox

Av Caroline Wickmark den 23 maj 2024 09:14

EU-förordningen Critical Raw Materials Act är ett ramverk av regler och riktmärken som ska säkra tillgången på kritiska och strategiska råvaror som till exempel litium, kobolt, mangan och sällsynta jordartsmetaller. Syftet är att säkerställa tillgången på  en hållbar försörjning av kritiska råmaterial och värna om EU-ländernas oberoende. I dag importerar till exempel EU alla tunga sällsynta jordartsmetaller från Kina och Turkiet levererar 98 procent av EU:s behov av bor.

Tre riktmärken är att av EU:s årliga förbrukning av råvaror ska 10 procent tas från lokal utvinning, 40 procent ska bearbetas i EU och 25 procent ska tas från återvunnet material.

– Syftet med förordningen om kritiska råvaror, Critical Raw Materials Act (CRMA) är att skapa heltäckande och stabila värdekedjor, från prospektering och utvinning till kraftigt utökad återvinning av de metaller och mineral som behövs i till exempel elbilar och vindkraftverk. Det är inte bara en förutsättning för att klara klimatutmaningarna utan även avgörande för att svensk och europeisk industri ska kunna konkurrera internationellt, säger Erika Ingvald, tillförordnad chef för SGU:s avdelning för mineralresurser, i ett pressmeddelande.

Som ett led i att bemöta de nya riktpunkter  tilldelade regeringen nyligen SGU (Sveriges geologiska undersökning) 21 miljoner kronor för att bygga upp verksamheten, dels för att i större utsträckning kunna ta fram underlag till gruvetableringar men också för att marknadsföra Sverige som prospekteringsland.

Akten innebär också krav på att tillståndsprocesserna snabbas upp. För projekt som erkänts som "strategiska projekt*, får tillståndsprocessen inte överstiga 27 månader för strategiska projekt som omfattar utvinning. För strategiska projekt som endast omfattar förädling och materialåtervinning handlar det om 15 månader.

I dag är det Bergsstaten som sköter tillståndshanteringen undantaget miljöansökan som görs hos länsstyrelsen eller Mark- och miljödomstolen. Men bergmästare Helena Kjellson menar att Bergsstaten ännu inte fått några direktiv eller känner sig stressade av de nya kraven.

– Nej, vi vet fortfarande inte exakt hur det här kommer att förändra saker för oss. Inga svenska regler har ändrats än så länge och vi har inga strategiska projekt färdiga. Det bör väl visa sig men än så länge har vi inga nya rutiner, vi utgår minerallagen och förvaltningslagen tillsvidare och utreder så snabbt vi kan.

Enligt akten har nämligen länderna en viss tid på sig för att anpassa sig till de nya direktiven och det är ännu inte helt klart hur Sverige ska tolka alla punkter. En av punkterna som fortfarande utreds i regeringskansliet är direktivet att varje land senast den 25 februari 2025 ska införa en kontaktpunkt dit bolag ska vända sig för att söka tillstånd.

Syftet med kontaktpunkten är att förenkla för företagen som ska kunna få all hjälp och information  från ett ställe istället för flera.

Bolagen som arbetar med prospektering och gruvdrift har länge efterfrågat en förenklad, snabbare och mer förutsägbar tillståndsprocess men det finns också kritiker.

Naturskyddsföreningen oroar sig till exempel för "gräddfilen" för strategiska projekt riskerar naturvärden och att tidspressen på tillståndshanteringen försämrar miljöprövningen.

På SGU menar man dock att förordningen inte kommer att påverka  befintliga miljökrav, konsultationsordningen för det samiska folket eller sänka ansvarskraven på företagen.

– Den stora skillnaden mot tidigare är att tillståndsprocessen för mineralutvinning ska koordineras och bli mycket snabbare än den är i dag. Framför allt kommer de projekt som godkänns som strategiskt viktiga behandlas betydligt snabbare inom alla EU:s medlemsländer, inklusive Sverige, kommenterar Erika Ingvald.

Källa: Europeiska rådet och SGU.