Nu möjligt att utvinna zink från förbränningsaska
Av – Jag har på olika sätt jobbat inom det här med metallutvinning i tjugo år ungefär. På Renova började jag 2010. Man kan säga att frågorna kring askor på den tiden inte handlade om att få ut saker från askan, utan tvärtom att förhindra läckage och utlakning av olika ämnen. Men, det hade börjat svänga lite åt att fundera kring om det inte skulle kunna gå att använda aska som en resurs. Ett ämne i förbränningsaska som identifierades som utvinningsbart var zink. Det finns i ganska höga halter och det går alltså att få ut ganska mycket av det, säger Karin Karlfeldt Fedje, forskare vid Renova och adjungerad professor vid Chalmers Tekniska Högskola.
Zink är ju en metall som används i stor utsträckning och därmed skulle det vara attraktivt att utvinna det ur askan från avfallsförbränning.
– Metoden är att tvätta ur zinken och det sker med syra som kommer från rökgasreningen i anläggningen. Vi började med ett stort antal olika labbstudier hos flera projektpartners och intressenter. Dessa föll väl ut och vi fick ut ungefär 70 % av zinken som fanns i askan. Detta sporrade till att skala upp metoden till en pilotanläggning. 2015 stod den klart och då gick vi från försök i små provrör, till att behandla ca 100 kg aska per timme, säger Karin Karlfeldt Fedje och fortsätter:
– Vi fick väldigt liknande resultat som vi fick i labbet, alltså att vi även i piloten kunde utvinna ca 70 % av zinken i askan.
Renovas styrelse beslutade efter dessa positiva resultat att man skulle bygga en fullskalig anläggning.
– Projekteringen för detta inleddes och sedan tog den processen en hel del tid. Dels är det rent fysiskt trångt runt anläggningen i Sävenäs och dels kom ju först pandemin och sedan kriget i Ukraina som påverkade situationen. Men, i höstas så fanns anläggningen på plats och redo att börja trimmas in. Det är det vi håller på med nu, konstaterar Karin Karlfeldt Fedje.
En av de stora utmaningarna har varit att man byggt in den här tekniken i den befintliga anläggningen.
– Den måste passa in med alla de andra anläggningsdelarna och det har varit mycket funderande kring hur detta påverkar rökgasrening, vattenrening och annat. Transporter i rör har varit en utmaning. Askan ska ju till exempel komma från pannan till zinkanläggningen och syran från rökgasreningen. Nu går allting och intrimning pågår som sagt. Jag kan nog inte säga någon exakt tidpunkt för när vi har full kontinuerlig drift, men det går framåt och vi hoppas vara klara innan sommaren, säger Karin Karlfeldt Fedje.
Hur mycket zink kommer då anläggningen att kunna producera?
– Vi har ju gjort beräkningar på detta och dessa visar på någonstans runt 150 ton per år. Drivkraften här är ju inte att bli en stor leverantör av zink, utan mer att ge ett bidrag till cirkulär ekonomi och visa att det här går. Styrelsen har en vision att Renova ska vara med och verka för hållbar utveckling i vår region och detta ligger ju i linje med det, säger Karlfeldt Fedje och fortsätter:
– Det här är ju också en ny produktform och att hitta avsättning för denna är inte så enkelt som att ringa till aktörer och fråga om någon vill ha vår zink. Det kräver ju också ett arbete.
Jag hoppas att vi i framtiden även kan hitta lösningar för andra ämnen. Karin Karlfeldt Fedje, Renova
Är anläggningen dimensionerad för de askmängder som uppstår på verket, eller finns det möjlighet att ta emot andras aska också?
– Utgångspunkten för dimensionering är egentligen mängden syra som uppstår i rökgasreningen. Det behövs en viss mängd syra för att tvätta askan och det är alltså avgörande för hur mycket aska som kan behandlas. Syramängden i sin tur beror lite på vad det är för typ av avfall som bränns. I princip kan man dock säga att det går ganska jämnt ut så att den syra som produceras räcker till askan som uppstår. Så i teorin så kan vi behandla all vår aska och möjligen också ta emot lite aska från andra anläggningar, säger Karin Karlfeldt Fedje och tillägger att det dock inte är något man diskuterar för närvarande.
– Det är också så att det här inte direkt är en vinstmaskin i dagens läge sett enbart till zinkutvinningen. Även om vi får ut zink av bra kvalitet så är ju gruv- och metallindustrin vana vid sina malmer och produkter och kan dessa fantastiskt bra. Här kommer vi med en annan typ av råvara, så det är klart att det är en inkörsport som vi måste igenom och det kan komma att ta tid. Men jag tycker det är fantastiskt positivt att vi kunnat visa att det går och att vi kan bidra och hitta nytta för samhället. Att behandla askan på det här viset minskar behovet av deponi och det minskar också kostnaderna. Totalt sett blir detta vinstgivande.
Du nämnde ju inledningsvis att ni tittade på zink eftersom det var ett relativt högt zinkinnehåll och zink används mycket. Men det finns ju en del andra ämnen också i askan. Vad händer med dessa i nuläget?
– Jag hoppas ju att det i framtiden blir så att vi kan hitta lösningar också för andra ämnen. Jag brukar säga att typ hela periodiska systemet finns i askan för den speglar ju vad det är vi använder i samhället. Kanske det blir intressant att utvinna fler saker, men det är inget vi tittar på just nu, avslutar Karin Karlfeldt Fedje.