Införandet av koldioxidskatt är en del av gränsjusteringsmekanismen för koldioxid, CBAM (Carbon Border Adjustment Mechanism), och ett styrmedel för att EU ska nå sina mål för hållbar utveckling och minskade koldioxidutsläpp, enligt EU:s klimatpaket ”Fit for 55”.

Omar Khalil är advokat med punktskatter och tull som specialitet på FKG-partnern Setterwalls. Vi ställde fyra frågor om CBAM ur ett leverantörsperspektiv till honom.

1) Företaget köper insatsvaror i metall från flera små leverantörer utanför EU. Hur ska företaget kunna få fram rätt värden för CO2-påverkan och vad händer om de inte stämmer, hur ser ansvarsfrågan ut?
– Regelverket är omfattande och kommer innebära stor administration för alla som importerar de varor som omfattas av regelverket. Syftet med övergångsperioden är att få samtliga aktörer att bekanta sig med regelverket och de krav som detta kommer att ställa. Vid sidan av detta så har även standardvärden för utsläpp tagits fram för att underlätta i omställningen, även om det på sikt är tanken att de faktiska utsläppen ska redovisas. I slutändan kommer ansvaret att ligga på importören att se till att få fram rätt uppgifter för att inte riskera sanktioner för inkorrekt rapportering, säger Omar Khalil.

2) Det finns ett indirekt syfte med CBAM, att även gynna den inre marknaden. Kan företaget bryta ett avtal med en leverantör utanför EU med hänvisning till CBAM, samt vad händer om företagets kund/beställare inte vill betala för den merkostnad som CBAM innebär?
– Detta kommer till syvende och sist bero på den avtalsmässiga regleringen mellan parterna om vilka möjligheter som företag har att bryta/ändra avtalet dem emellan till följd av CBAM. Motsvarande överväganden kommer att behöva göras genom hela leveranskedjan, säger Omar Khalil.

3) Inom fordonsindustrin kan en komponent/system bearbetas och sättas samman på flera håll, insatsvaror från Kina, förädling i USA och slutgiltig montering i Sverige. Hur gör man en korrekt beräkning och deklaration? Således en form av det som på tull-/handelsspråk kallas för ”aktiv förädling”.
– I grunden så innebär regelverket att aktiv förädling inte ska omfattas av regelverket om inte slutprodukten importeras efter att förädlingsprocessen avslutas. Regelverket förutsätter att importörerna etablerar bra kommunikation med sina tillverkare genom hela kedjan och det kommer att medföra högre krav på importörerna att etablera rutiner att hålla koll på utsläppen för den oförädlade produkten, säger Omar.

4) Slutligen kommer vi till den riktigt hårda frågan om sanktioner: Vad händer om man inte gör rätt när allt blir skarpt, samt hur kan jag då överklaga dem och till vem?
– Det kommer att vara den nationella myndigheten (Naturvårdsverket) som ansvarar för efterlevnaden av regelverket i varje medlemsstat för EU-kommissionens räkning. Detta innebär att beslut om sanktioner som utgångspunkt utgör myndighetsbeslut som är överklagbara till förvaltningsdomstol, svarar Omar avslutningsvis.

FKG kommer att återkomma i ämnet eftersom det berör många leverantörsföretag samtidigt som det är både komplicerat och omfattande.

Nyhet från fkg.se.