I en debattartikel i Dagens industri ger LKAB:s vd Jan Moström sin syn på EU:s vilja eller ovilja att ta itu med industrins klimatutsläpp.
EU:s system för handel med utsläppsrätter för koldioxid ska vara EU:s centrala system för att minska koldioxidutsläppen och stoppa klimatkrisen. Är det verkligen så? Jag börjar tvivla.
EU-kommissionen har nyligen presenterat sitt förslag till klimatlag.
Samtidigt agerar EU-kommissionen i rakt motsatt riktning genom att fortsätta överkompensera de sämsta i klassen i stålindustrin med gratis utsläppsrätter för 11–15 miljoner ton koldioxid och genom att inte släppa in LKAB:s pellets i samma jämförelsegrupp som de andra sinter och pelletstillverkarna.
Jan Moström skriver att LKAB minskat sina utsläpp från 192 kilo koldioxid per ton färdig produkt i början på 1960-talet till 30 kilo. Europas stålverk däremot släpper fortfarande ut 191 kilo koldioxid per ton färdig sinter.
Om LKAB släpps in i samma jämförelsegrupp skulle stålverkens fria utsläpp minskas.
Genom att överkompensera de sämsta i klassen i den europeiska stålindustrin försämras konkurrenskraften för de som satsat stort på klimateffektivitet, som exempelvis SSAB. Överkompensationen gör också att satsningen på fossilfritt stål i Hybrit, ett samverkansprojekt mellan SSAB, LKAB och Vattenfall, får en sämre konkurrensposition än den koldioxidintensiva traditionella stålindustrin. Kan det verkligen vara meningen?
LKAB:s vd avslutar med orden:
Vi ställer vårt hopp till Sveriges Regering, Naturvårdsverket, och den nya EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och den ansvariga kommissionären för Green Deal, Frans Timmermans.
BREAKING