De "primers för svårlimmade plaster" som används före limning med cyanoakrylatlim gör att även cyanoakrylatlim ibland kan användas för silikongummi om denna primer används.
När man använder sig av silikongummi, i stället för av andra gummikvaliteter, har man ofta andra krav på gummimaterialet, som t ex av värmebeständighet eller kemikaliebeständighet. Det är viktigt att förvissa sig om att limfogen också klarar dessa krav.
Om man väljer att använda sig av silikongummilim, så är det vanligast och användningstekniskt enklast är att använda 1-komponent, fukthärdande, ättiksyraavspaltande silikongummilim.
En nackdel med dessa är att de kräver fukt för att härda. De brukar heller inte härda på stora fogdjup, eller mer än cirka 10 mm från fogkanten. Man kan dock i detta fall räkna med, att den fukt som krävs för härdningen, kommer att vandra genom gummimembranet – om man ger det tillräcklig tid.
Det finns också några 2-komponent silikonlim, som härdar utan fukt och på obegränsade fogdjup och fogutbredningar. Några av dessa kräver värmehärdning, men det finns också rumstemperaturhärdande typer. Det finns på marknaden snabba, rumstemperaturhärdande 2-komponent silikoner i så kallade "lätta att använda-förpackningar" Lim och härdare ligger där åtskilda i förpackningen och doseras i rätt blandningsförhållande vid pressning genom ett enkelt blandningsmunstycke (en s k "static mixer").
För mindre belastade limfogar finns också limlösningar, som ger en "tejpliknande limfog".
Det förkommer också silikonbaserade "transfertejper", där en färdig tejplimfilm ligger på ett släpp-papper. Dessa ger god vidhäftning till silikon, men som alla andra tejper klarar den sämre långvarig krypbelastning.