– Jag har en ganska tvärvetenskaplig bakgrund, men framför allt är jag ingenjör. Jag forskar om kritiska råmaterial – hur utbudet ser ut idag, hur det kan utvecklas framöver och hur efterfrågesidan förändras. Syftet är att förstå osäkerheterna kring olika metaller och hur man kan hantera dem genom policy och strategier, säger André Månberger till Metal Supply.
– Det är lite spännande, för litium är egentligen inte sällsynt.
Månberger leder ett större forskningsprogram om målkonflikter vid ökad efterfrågan på kritiska material. Gruppen består både av ingenjörer och samhällsvetare som studerar allt från geopolitik till miljöpåverkan i gruvnära områden.
– En målkonflikt kan till exempel handla om att man vill öka utvinningen i Europa för att minska importberoendet, men att det samtidigt blir dyrare än att importera. Då står det i konflikt med marknadsekonomin. Det kan också handla om lokala miljökonflikter där närboende motsätter sig nya gruvor, säger han.
Under senare år har forskningen fokuserat särskilt på litium. Trots att metallen är rikligt förekommande i jordskorpan betraktas den av många regeringar som ett kritiskt material.
– Det är lite spännande, för litium är egentligen inte sällsynt. Det finns gott om det, men många länder ser ändå försörjningen som strategiskt viktig. Vi har tittat på möjligheterna att öka utvinningen i Europa och på alternativ – till exempel att ersätta litium med andra material eller återvinna mer, säger han.
Enligt Månberger finns det goda förutsättningar att utvinna mer litium i Europa, även om det i dagsläget sker i mycket liten skala.
– Vi är ganska optimistiska. Det finns fyndigheter som ligger nära till hands att börja exploatera och om samhället vill så är det fullt möjligt att öka utvinningen inom EU. Men det är bara en pusselbit. Efter gruvan krävs även raffinering och konkurrenskraftig batteriproduktion i Europa, säger han.
De största hindren för nya litiumgruvor handlar enligt Månberger om både kapital och teknik men främst om lokal acceptans.
– Någon måste vara beredd att satsa pengar. Vissa projekt är dyrare än de internationella alternativen. Dessutom krävs teknisk utveckling, särskilt för kombinerade projekt med geotermisk energi. Men det största hindret är ofta lokalbefolkningens motstånd. Nästan alla projekt möter någon form av protester, säger han.
Orsakerna är både miljömässiga och sociala.
– Det handlar om fysisk påverkan på landskapet, risk för utsläpp och damm, och känslan av att kostnaden är för stor i förhållande till nyttan – särskilt om man själv inte får arbete i gruvan, förklarar han.
EU har som mål att senast 2030 utvinna minst tio procent av unionens behov av litium inom Europa. Bakom målet ligger begreppet ”strategisk autonomi”.
– Syftet är att minska beroendet av andra. Kina har redan infört exportbegränsningar på flera råmaterial, som grafit och sällsynta jordartsmetaller. Att ha viss egen försörjning minskar risken att andra länder använder material som påtryckningsmedel, säger Månberger.
Han betonar dock att lokal utvinning inte eliminerar alla problem.
– Oavsett om vi bryter i Europa, Australien eller Sydamerika blir det en lokal påverkan någonstans. Frågan är bara var, säger han.
Nya batteritekniker kan på sikt minska beroendet av litium, men ännu är den typ av teknik inte lika effektiv.
– Batterier som använder natrium, alltså vanligt bordssalt, börjar komma. De är lite sämre i prestanda, men kan ta en del av marknaden framöver. För många tillämpningar kommer dock litiumbatterier fortfarande att vara det som gäller, säger han.
Månberger framhåller att gruvdrift bara är en del av en längre värdekedja.
– Vi har nästan ingen batteriproduktion i Europa i dag. Det mesta importeras – antingen som färdiga batterier eller inbyggt i elbilar. Det behövs en helhetssyn där även raffinering och tillverkning byggs upp, säger han.
Forskargruppen hoppas att resultaten ska bidra till en mer nyanserad diskussion om Europas råvaruförsörjning.
– Vi vill visa både möjligheterna och begränsningarna. Vi vill också uppmuntra en diskussion om hur mycket självförsörjning som faktiskt är rimlig. Alla projekt är inte lika lämpliga – vissa är mer ekonomiskt eller socialt hållbara än andra, avslutar André Månberger.
BREAKING