Abrasiv vattenskärning fungerar så att en högtryckspump ger ett vattentryck på ca 4000 bar som trycks mot en bricka av industridiamant (s.k safir) (fig 1). Safiren har ett hål och en tunn vattenstråle med diametern 0,1 mm skapas. När strålen passerar fokuseringsmunstycket ökar diametern till ca 1mm. Då skapas ett undertryck i blandningskammaren och abrasivmedel sugs med (fig 2).

Många parametrar spelar in för att få ett gott resultat. Generellt ser man vid skärning till att komma igenom arbetsstycket och anpassa matningshastigheten efter önskad ytfinhet på snittytan. Den abrasiva skärstrålen avverkar material genom partikelerosion. Partikelerosion medför att det tar tid för jetstrålen att arbeta sig igenom arbetsstycket, vilket möjliggör utmärkning av hålcentrum för framtida efterbearbetningar t.ex. centrum för borrhål, där körnslag inte längre behövs, och där hålcentrum alltid hamnar i rätt läge.

Abrasiv vattenskärning ger fina toleranser och fina snitt, men snittytan blir något konisk(fig 3).

I dag är vattenskärning en väletablerad bearbetningsteknik och är ett utmärkt komplement till både laserskärning och plasmaskärning.

Några fördelar med abrasiv vattenskärning kontra konkurrerande metoder som t.ex. laser och stansning är:
- Abrasiv vattenskärning är en kall bearbetningsmetod. Den ger därför inte upphov till inre spänningar, smälta kanter eller härdning av arbetsmaterialet.

- Metoden lämpar sig väl för små serier eftersom ställtiderna ofta är små.

- Extremt tunna plåtar och plåtar upp till 300 mm i tjocklek kan skäras. Den största volymen på de plåtar som skärs har en tjocklek på mellan 2-10 mm.
- Nästan ingen begränsning på skärkonturens 2D-utseende. Konturen ritas med ett CAD- program och överförs med CAM till skärpanelen.
- Små skärkrafter som leder till enkla uppriggningar. De senaste femton åren har metoden vuxit mer än någon annan konkurrerande metod.